Min käre mor har alltid varit öppen för det mesta. När vi tittat på skräckfilmer där barn sett både det ena och det andra, och deras föräldrar inte trott på dem har hon lovat mig att hon skulle tro mig på en gång. Därför var det helt självklart att hon skulle vara en av de två första som fick veta när jag hittade min väg - Wicca. Hon började läsa om det och tyckte att det lät intressant. Hon fick även adressen till den här bloggen och efter inlägget om min varg-dröm sa hon att hon var så glad för min skull. Det känns otroligt skönt.
Men till saken. Min mor har länge sysslat med släktforskning och har kommit väldigt långt tillbaka i tiden. Igår var vi där och fikade och hon berättade att vi är släkt med Gyris Marit. En av alla de som utsattes för häxprocessen. Gyris Marit Erichdotter föddes år 1588, fick fem barn och dog den 3:e januari 1669, 80 år gammal. Dog gjorde hon i Falu stenhus där hon satt och väntade på avrättning. I 26 dagar fick hon ligga kvar bland de andra fångarna "till deras förskräckelse". Därefter brändes hon på bål på galgbacken i Falun. I häxprocessen var hon omtalad som "den värsta av trollkonorna". Gyris Marit utsattes för jungfrun. Först den ena handen, sedan den andra och tillslut erkände hon under denna tortyr. Lövjeri hade hon lärt sig av en sedan länge död kvinna vid namn Bälter Karin.
Jag blev lite chockad när min mor berättade att vi var släkt med henne. Jag hade ju läst om henne tidigare, till och med bokmärkt en sida om henne. Jag har inte riktigt smält det ännu. Det är så svårt att tro. Det kanske är en konstig sak att säga, men jag känner mig stolt! Jag har det liksom i blodet, och med den vetskapen känns det hela än mer självklart. Jag är verkligen på precis rätt väg.
