Knäckt.

Idag känner jag mig helt knäckt. Utsugen. Helt hopplös faktiskt. Det gör ont inuti mig. Jag känner mig så otroligt sviken, tagen för given, oviktig. Har nämligen "tjafsat" med sambon. Men den här gången känns det helt annorlunda. Det hela handlar om att det alltid är jag som vill mer, och det känns som om han knappt ser mig. Som om han bara tar för givet att jag ska sitta här och vänta tills det passar honom. Jag har försökt planera att vi ska åka någonstans och vi kom i stort sett överens om att åka till ett ställe och hyra en stuga redan nu till veckan. Jag mejlade stället och hörde efter om några stugor var lediga o.s.v. Sen påpekade jag sjutton gånger för sambon att han måste ringa sin far och fråga om vi får låna bilen det första han gjorde idag. Nu kom han hem från jobbet och har inte ringt och frågat. Han gick inte raka vägen till telefonen och ringde utan gjorde i ordning mat och satte sig och åt. Det känns ju lite pinsamt när de som hyr ut stugorna redan är inblandade och väntar på att vi ska bestämma datum o.s.v. Så jag sa att "nähä, men då struntar vi i det så åker jag bort imorgon istället". Och det verkar som han skiter i vilket. Det här är ju anledning till att "kvinnor är komplicerade och spelar spel". Det fungerar ju uppenbarligen inte att berätta hur man känner, förklara varför man känner så och hoppas på förändring. För det är så jag har gjort. Jag har förklarat flera gånger att det känns som han tar mig för given, men om han förändras då är det ju liksom för att jag ska bli nöjd, inte för att han faktiskt inte tar mig för given längre.

Jag har blivit alldeles för osjälvständig. Jag planerar allt runt honom, runt hans planer, så att vi ska få lite tid tillsammans. Men jag antar att jag borde sluta med det och istället göra upp mina planer så som jag vill och helt enkelt släppa taget. Sluta vara den som "försöker" och "pushar" liksom. Enligt "Män är från Mars, kvinnor är från Venus" så är det ju faktiskt först när kvinnan backar som mannen kommer tillbaka. Ungefär. Så nu har jag bestämt mig. Imorgon åker jag till en wiccan som jag haft kontakt med via mejl ett tag för att göra en fullmåne-ritual och sova över. Det känns väldigt nervöst med tanke på mina sociala problem, men samtidigt väldigt spännande. Det här kanske är just vad jag behöver nu. Jag hoppas det!

Det känns så annorlunda nu.

Jag har läst ungefär hälften av Scott Cunninghams Wicca - för den självständiga utövaren och jag har svårt att släppa den. I början gillade jag den inte nämnvärt men nu tycker jag mycket om den. Mitt tänk har förändrats mycket sedan jag började läsa den (den har legat orörd i några månader). Då var jag fast i det där som så många varnade för, jag ville göra som man skulle. Jag var rädd att göra fel o.s.v. Nu litar jag mycket mer på min egen intuition och känsla och det hela känns mer naturligt än tidigare.

Hej igen.

Nu var det ohyggligt länge sedan. Det beror väl på en hel del saker. Jag har haft mycket plugg, det har varit mycket med valpen och jag vet inte.. jag har väl inte känt mig så lockad om jag ska vara helt ärlig. Utåt sett har hela grejen legat på hyllan, men inuti har det grott och växt på något vis. Tankarna har alltid funnits där. Jag tar aldrig en promenad längre utan att tankarna går till.. vilket ord passar bäst? Magin, kanske. I naturen o.s.v.

Jag kan berätta att ibland händer något konstigt i mitt huvud, när jag spatserar omkring i skogen med hunden t.e.x. Jag kan titta på saker (träd, växter, vad som helst) som jag har sett massvis med gånger men så plötsligt liksom utvidgas det. Som om jag tidigare haft tunnelseende och helt plötsligt kan se mycket mer. Det är väl mest en känsla kanske, som fyller hela mig. "Wow" är ungefär vad som går genom mitt huvud då. Jag tittar bara rakt ut i skogen, ser träden och mossan, gräset och blåbärsrisen och så bara.. händer det något och jag ser samma sak fast.. tydligare kanske man kan säga.

Förr hade jag liksom aldrig tålamod att sitta och stirra, eller bara vara. Nu går jag ofta ner till sjön med hunden, sätter mig på bryggan och bara sitter där. Det känns som att kontakten till naturen, jorden över huvud taget har blivit starkare. Kanske bara för att jag "la det på hyllan" ett tag, inte stressade något eller förväntade mig någonting utan bara.. var. Jag försöker inte längre tvinga fram något, som jag gjorde tidigare då jag faktiskt blev så frustrerad att jag började gråta ett par gånger.

Nu är jag i alla fall tillbaka här och jag hoppas att ni (mina gamla läsare) kommer tillbaka till mig trots min långa frånvaro.

Segt mellan uppdateringarna.

Nästan i varje inlägg ber jag om ursäkt för att det är långt mellan uppdateringarna, jag kanske borde sluta med det =p. Skrivandet är ju inget man direkt kan tvinga fram och eftersom den här bloggen handlar om ett specifikt ämne i mitt liv, nämligen min väg till Wicca så ska ju det jag skriver gärna handla om det också. Eftersom jag och min mamma skaffat en blogg för våra valpar så är det den som uppdateras mest just nu, med tanke på att Nix är i centrum just nu. Det går i alla fall bra tycker jag. Sover ju inte riktigt så mycket som jag kanske hade behövt, ibland måste han ut på nätterna och alltid måste han ut tidigt på morgonen. Men det kommer ju att vara värt det längre fram! Bara att hålla ut :).

I alla fall så har han lärt sig "sitt" nu, bara tio veckor gammal (idag faktiskt). Så så fort matskålen kommer fram så sätter han sig och väntar på att den ska komma ner på golvet. "Nej" lyssnar han duktigt på och det märks att han gärna vill vara till lags. Det känns som att vi fick den valp som passar oss bäst och som att åren med Nix kommer att bli väldigt härliga! Jag gruvar mig dock för "trotsåldern" som han hamnar i då han är runt 6 månader. Hanhund av mindre ras som han är så misstänker jag att en hel del skvättande lite här och var kan väntas och kanske ett och annat test då han vill kolla om han kanske skulle vara en bättre ledare än mig. Jag har i alla fall beställt boken "Ledarskap som din hund förstår" så jag hoppas att den ska vara till hjälp :). Än så länge visar han inga som helst tendenser till dominans, snarare tvärt om, trots att jag vet att både dvärgpinscher och chihuahua har det i sig. Nu är han bara glad och finner sig i nästan vad som helst, jag hoppas att det fortsätter så!

Mellan rastningar och försök till sömn, träning och bus försöker jag få lite plugg gjort så ni förstår nog att bloggen får lida lite. Tyvärr får det mesta som har med min väg till Wicca lida och det tycker jag inte om. Jag måste få in rutiner så att jag hinner med allt. Fast å andra sidan kommer jag antagligen att få mer tid bara plutten blivit rumsren och sover hela nätterna.

För övrigt så har vi fått snö här vilket har hindrat koppelträningen lite. Det är mycket snö också, och det snöar fortfarande. Nix uppskattar det inte sådär jättemycket, beroende på hur kallt det är. Att släpa med honom på en promenad i koppel skulle nog inte vara så trevligt eftersom han knappt tar sig fram där det inte är skottat. Misstänker att kopplet skulle få en negativ betydelse i hans söta hjärna en tid framöver om jag tvingade honom att utstå detta lortväder någon längre tid.

Uppdatering.

Hej!
Det är mycket med valpen nu, så bloggen har fått lida lite. Det går i alla fall bra, han är såå härlig och riktigt duktig. Full i bus dock :).

Lilleplupp. Min bok har jag alltså inte kommit igång med. Men jag drömde om den inatt så jag antar att jag borde sätta fart. I helgen ska vi dock bort så det får bli nästa vecka. Det har varit lite mycket nu. Hoppas att ni mår bra allihop!

Nix.

Hej kära vänner!

Det regnar idag. Det var länge sen jag vaknade till regndroppar på taket och det kändes faktiskt helt okej. Det betyder ju att sommaren är på riktigt god väg och den har jag längtat efter! Något mer jag längtar efter nu är Nix. Det blir nämligen ingen labrador för oss, för jag såg en annons och fastnade liksom bara. Det var meningen att vi skulle ha en labrador-tik och döpa henne till Nyx, men nu blev det en chihuahua/dvärgpinscher-hane och han får heta Nix! Min mamma tog till och med reda på att Nix är en naturlig satellit till Pluto, alltså en slags måne efter vad jag förstod. Så bakgrunden gick ju inte förlorad helt :).

 Det här är alltså min lilla kille som vi ska hämta nästa torsdag då han blir 8 veckor. Till saken hör att min mor ska hämta en egen liten grabb dagen efter, en renrasig chihuahua så det ska bli SÅ roligt att se dem växa upp tillsammans. Hoppas, hoppas HOPPAS att de går bra ihop!

Hemmai gen.

Hej!
I helgen har vi alltså varit i Falun och bott på hotell och gjort lite annat. Det var väldigt roligt, mysigt och trevligt :). Mindre roligt var det att komma hem till en översvämmad källare, men det verkar som att vi har det under kontroll nu. Tydligen är brunnen full av smältvatten och då trycks det upp i avloppsbrunnarna i källaren. Det kommer någon till veckan och ska fixa det permanent i alla fall. Skönt!

För övrigt så har jag inte kommit igång med min BoS än, men tänkte göra det till veckan. Har inte allt för mycket plugg att göra då så jag borde ha tid. Vore roligt att få den klar och bli nöjd med den :).

Älskar våren gör jag trots att det denna gång innebar översvämning i källaren =p. Det är så härligt att inte behöva klä på sig flera kg kläder när man ska gå ut och solen har jag saknat väldigt mycket. Jag ser fram emot sommaren, och mot att få hem vår nya familjemedlem! :D.