Nix.

Hej kära vänner!

Det regnar idag. Det var länge sen jag vaknade till regndroppar på taket och det kändes faktiskt helt okej. Det betyder ju att sommaren är på riktigt god väg och den har jag längtat efter! Något mer jag längtar efter nu är Nix. Det blir nämligen ingen labrador för oss, för jag såg en annons och fastnade liksom bara. Det var meningen att vi skulle ha en labrador-tik och döpa henne till Nyx, men nu blev det en chihuahua/dvärgpinscher-hane och han får heta Nix! Min mamma tog till och med reda på att Nix är en naturlig satellit till Pluto, alltså en slags måne efter vad jag förstod. Så bakgrunden gick ju inte förlorad helt :).

 Det här är alltså min lilla kille som vi ska hämta nästa torsdag då han blir 8 veckor. Till saken hör att min mor ska hämta en egen liten grabb dagen efter, en renrasig chihuahua så det ska bli SÅ roligt att se dem växa upp tillsammans. Hoppas, hoppas HOPPAS att de går bra ihop!

Hemmai gen.

Hej!
I helgen har vi alltså varit i Falun och bott på hotell och gjort lite annat. Det var väldigt roligt, mysigt och trevligt :). Mindre roligt var det att komma hem till en översvämmad källare, men det verkar som att vi har det under kontroll nu. Tydligen är brunnen full av smältvatten och då trycks det upp i avloppsbrunnarna i källaren. Det kommer någon till veckan och ska fixa det permanent i alla fall. Skönt!

För övrigt så har jag inte kommit igång med min BoS än, men tänkte göra det till veckan. Har inte allt för mycket plugg att göra då så jag borde ha tid. Vore roligt att få den klar och bli nöjd med den :).

Älskar våren gör jag trots att det denna gång innebar översvämning i källaren =p. Det är så härligt att inte behöva klä på sig flera kg kläder när man ska gå ut och solen har jag saknat väldigt mycket. Jag ser fram emot sommaren, och mot att få hem vår nya familjemedlem! :D.

Börja om!

Mina långa bokskruvar har kommit! Jag blev inte så nöjd med min BoS, det är därför ni inte har fått se den. Jag kan ju inte visa upp något som jag själv är jättemissnöjd med. Men nu har jag alltså fått längre bokskruvar och tänker börja om. Man lär av sina misstag, det blir nog bättre nu :).

En liten uppdatering.

Hej på er kära vänner!

Ber om ursäkt för dålig uppdatering. Kan faktiskt inte påstå att jag vet precis vad det beror på heller. Har väl haft ganska mycket plugg att göra i och för sig. Har en bok på 300 sidor som jag måste läsa tills på torsdag och sen recensera och analysera den och en till bok som jag läste ut igår. Snacka om krävande! Men det ska nog gå bra, hoppas jag. Skönt när det är gjort! 

För övrigt så har vi (eller jag) bestämt att det är dags att utöka familjen! Med en fyrbent alltså, en liten labradorvalp närmare bestämt! Hittade en kennel inte allt för långt bort som ska ha en kull valpar leveransklara i slutet av maj, så jag mejlade dem och fick svar samma dag. Det lät lovande och nu hoppas jag att vi ska få turen att ta hem en liten tik därifrån. Jag har alltid varit en hundmänniska och har haft dem omkring mig under hela min uppväxt, så det ska bli underbart! 

Vårdagjämning idag, Ostara alltså. Dessvärre verkar det inte som att jag kommer kunna fira det på något speciellt sätt. Boken måste läsas och vädret är inte direkt något att hurra över. Är i alla fall ensam hemma till sent ikväll så något ska jag allt hitta på! 

Och tack för alla era kommentarer, det är så roligt att få höra vad ni tycker och tänker! 

Min varg.

Min varg fortsätter besöka mig i drömmarna. Igår natt drömde jag om flera vargar som var stökiga och bråkiga. Jag blev tvungen att brottas lite med dem, men sen lugnade de ner sig. Nu inatt drömde jag bara om min varg. Den gick vid min sida, följde med in i huset och var alldeles som en hund. 

Jag funderar på om det kanske handlar om mitt tålamod o.s.v? Att så här i början är det svårt, bökigt, krångligt, förvirrande. Men tids nog kommer jag att finna min plats, om jag bara har lite tålamod, och då kommer jag att kunna se de båda världarna blandas så som så många redan ser dem? Då kommer alltså den (för mig) främmande världen att beblandas med den jag så väl känner, och så kommer magin och verkligheten vara lika självklara? Som vargen som gick bredvid mig och betedde sig som en hund..? 

 

Tystnad.

Jag är ganska dålig på att uppdatera, men jag har märkt att det är ganska tyst på många av de bloggar jag läser. Det är visst mycket influensa och liknande nu, och många är trötta och slitna. Tråkigt och trist, tycker jag och hoppas att energin snart kommer tillbaka till alla de som tappat den lite. Kan väl erkänna att jag är en av dem.

De senaste kvällarna har jag och min man tittat på Arthur-filmerna. Ni vet, Arthur and the invisibles, Arthur and the revenge of Maltazard och Arthur and the war of two worlds? Jag fastnade, kan man säga. Underbara, söta, härliga varelser är de - minimojerna. Så mysiga filmer fulla av omsorg, både för medmänniskorna (eller medvarelserna), naturen och djuren. Och så humor, kärlek och spänning på det. Helmysigt!

För övrigt så har jag börjat läsa Wicca - vägledning för den självständiga utövaren av Scott Cunningham. Har inte kommit så långt än, men den verkar väl helt okej. Handlar en hel del om det praktiska, verkar det som. Tycker dock att det känns lite sisådär att han verkligen talar om för en vad som ska göras och sägas vissa gånger. 

Annars så har jag väl bara pluggat. Läser Svenska B på distans just nu och det går helt okej, tror och hoppas jag. Att skriva är ju liksom min passion, vad jag vill göra med mitt liv så...

Bilder på mina köp!

Här kommer de utlovade bilderna:

 Rökelse.

 Orakelkorten.

 De är såå fina.

Fick med en fin bok där kortens betydelse + myyycket mer står.

 Tarotkorten.

Även de var mycket fina. Tänkte även visa bilder på mina två skrin som jag tycker väldigt mycket om. De fick jag av min far för många år sedan och de är väldigt jag :).

I dom ligger mina tarotkort och orakelkort numer :).

Det går framåt.

Hej på er!

Idag mår jag lite bättre så det känns skönt. Jag fick hjälp av min man att börja om med min BoS igår, så nu har jag klätt fram och baksidan samt ryggen med ett och samma tygstycke och det verkar bli jättebra. Bättre lim och tejp köpte vi så nu börjar det likna något. Bilder kommer, det lovar jag. Även på sakerna jag beställde för ett tag sedan. Orakelkorten var såå fina! 

Till kvällen kommer bilderna, lovar!

Lite av allt möjligt och ett tack.

Hej.

Jag ber om ursäkt för snålt uppdaterande. I alla fall så fick jag till min första ritual under fullmånen. Lite trist var det ju dock att det var så mulet. Medan mannen la sig för att sova tog jag plats inne i "mitt rum" med en skål med vatten, en med blommor från buketten jag fick av mannen för ett tag sen, lite rökelse och ett ljus. Kände mig ganska jättevilse och vimsig till att börja med men det släppte lite tillslut. Satte mig i mitten av min cirkel och försökte meditera. Jag har fortfarande enorma problem både med att tömma huvudet och med att fylla det med något speciellt. När det kommer till min hjärna verkar jag inte ha mycket att säga till om, tankarna snurrar omkring som de vill. Ganska frustrerande. I alla fall så brände jag en tacksamhets-lapp och en önskelapp och sa några fina ord till Gudinnan. I slutändan tyckte jag nog att jag lyckades helt okej med tanke på att det var första gången, och det är väl vad jag känner som räknas? 

I förrgår började jag förresten med min BoS, men i morse möttes jag av en mycket otrevlig överraskning. Tejpen har släppt och pärmen har trillat isär. Jag får se om jag kommer på någon genialisk lösning eller om jag helt enkelt får börja om. Jag var dum som inte klädde alltihop - baksidan, framsidan och ryggen i ett helt stycke tyg utan i stället klädde fram och baksidan för sig. Well well, man lär av sina misstag. Bättre tejp borde jag köpa i alla fall!

För övrigt så mår jag faktiskt inte så bra idag. Jag har mina perioder, främst orsakade av min aldrig vilande hjärna tror jag (om jag kunde meditera som folk så hade det nog hjälpt!). Nåja, jag vet att det går över även denna gång men det är ändå jobbigt.

Slutligen vill jag tacka alla er som följer mig och kommenterar och får mig att känna mig så välkommen. Era ord värmer och betyder mycket. Det känns som att jag är en del av något och det gör mig glad.

Fullmånen.

Ikväll är det alltså fullmåne. Den första fullmånen jag kommer att fira sen jag gick in på den här vägen. Jag känner mig såklart lite vilse och så, så ni får jättegärna tala om hur ni firar fullmånen/Gudinnan. Kom med råd, tips, förslag. Det vore väldigt uppskattat!

Min mor berättade om Gyris Marit.

Min käre mor har alltid varit öppen för det mesta. När vi tittat på skräckfilmer där barn sett både det ena och det andra, och deras föräldrar inte trott på dem har hon lovat mig att hon skulle tro mig på en gång. Därför var det helt självklart att hon skulle vara en av de två första som fick veta när jag hittade min väg - Wicca. Hon började läsa om det och tyckte att det lät intressant. Hon fick även adressen till den här bloggen och efter inlägget om min varg-dröm sa hon att hon var så glad för min skull. Det känns otroligt skönt. 

Men till saken. Min mor har länge sysslat med släktforskning och har kommit väldigt långt tillbaka i tiden. Igår var vi där och fikade och hon berättade att vi är släkt med Gyris Marit. En av alla de som utsattes för häxprocessen. Gyris Marit Erichdotter föddes år 1588, fick fem barn och dog den 3:e januari 1669, 80 år gammal. Dog gjorde hon i Falu stenhus där hon satt och väntade på avrättning. I 26 dagar fick hon ligga kvar bland de andra fångarna "till deras förskräckelse". Därefter brändes hon på bål på galgbacken i Falun. I häxprocessen var hon omtalad som "den värsta av trollkonorna". Gyris Marit utsattes för jungfrun. Först den ena handen, sedan den andra och tillslut erkände hon under denna tortyr. Lövjeri hade hon lärt sig av en sedan länge död kvinna vid namn Bälter Karin.

Jag blev lite chockad när min mor berättade att vi var släkt med henne. Jag hade ju läst om henne tidigare, till och med bokmärkt en sida om henne. Jag har inte riktigt smält det ännu. Det är så svårt att tro. Det kanske är en konstig sak att säga, men jag känner mig stolt! Jag har det liksom i blodet, och med den vetskapen känns det hela än mer självklart. Jag är verkligen på precis rätt väg.

Nu börjar det.

Idag ska det hämtas paket med varierande innehåll. Bland annat har jag beställt tarotkort och orakelkort. Dessutom kommer allt jag behöver för att binda min egen Book Of Shadows. Jag har tänkt mig att den ska vara i A4-storlek och klädd med vit läderimitation. Vitt valde jag för att jag läst att det representerar nystart och energi. Någonstans har jag för mig att jag även läste att det är Gudinnans färg, eller har jag fel då? Vilket som så tycker jag att vitt är en snygg färg. Väldigt originellt tror jag också att det är, att ha en vit BoS. Nog finns det nackdelar med det också, om några år är den kanske inte så vit längre. Men det har sin charm det med, tycker jag. Jag kommer att lägga in bilder på mina köp sen och om ni är intresserade så kan jag även visa bilder på boken. Före, under tiden, och efter-bilder kanske? Med en förklaring på hur jag gjort? Om jag blir nöjd vill säga..

Varg.

Idag har jag beställt några saker från http://selling4moving.wordpress.com/. Bland annat det här:

Det kändes liksom helt rätt att göra.

 Har även samlat på mig information om vargen som kraftdjur:

 Varg

Maskulinitet Kommunikation

Vägvisaren, den som bryter nya banor 

åt sig själv och sin "flock"

Mod

Död och återfödelse

Andelära och sinnlighet

Vägledning i drömmar och meditation

Intuition Lära och insikt

Ledarskap

Sociala relationer och skötsel av familj och vänner

Utmanövrering av fiender

Smidighet och att kunna agera utan att synas

Snabbhet

Beskydd av de sina

Flexibilitet Förändringar

Lojalitet

(Källa - http://www.thelight.se/kraftdjur.htm)

 Om VARG är ditt kraftdjur:
Du har ett starkt sinne för familj och församling, en intuitiv känsla för social ordning, och är mycket tillgiven dina vänner och din familj. Du skulle mycket hellre vilja undvika konfrontationer, men kan vildsint försvara dig och dina närmaste när det behövs. Du är mycket uttrycksfull både verbalt och icke-verbalt och kan berätta en historia med en stor portion passion, uppriktighet och livlighet. Du är en naturbegåvning till lärare, delar med dig av kunskap baserad på upplevelser mer än från formell utbildning. Även om du är bekväm med dina närmaste vänner och familj, så är du faktiskt ganska blyg i de flesta andra situationer.

 (Källa - http://magiskafton.dinstudio.se/gallery_154.html) Det här är jag, utan tvekan.

 

Det är fint väder och solen skiner men det är moln ivägen så den syns inte.

I morse drömde jag något underligt. Det var en väldigt verklig och stark dröm. Jag gick på promenad genom skogen och av någon oförklarlig anledning oroade jag mig för vargar. Det var mitt på dagen, ljust och ganska mycket snö. Stigen jag gick på svängde och en bit fram såg jag dem. En ganska stor, gul-biege-aktig hund och en stor, grå varg. De fick syn på mig och kom springande mot mig. Nu när jag tänker på det såg ingen av dem arg ut, men jag sprang ändå. Jag pulsade i snön så fort jag kunde och såg mig omkring efter ett passande träd att klättra upp i. Precis när jag var på väg att vakna kastade jag mig upp i en tall, fick tag i den lägsta grenen och klättrade upp. Nedanför såg jag hur vargen och hunden fortsatte bortåt, trots att de sett mig klättra upp i trädet. Jag minns att jag i halv-sovande-halv-vaket tillstånd tänkte "så konstigt.. den verkar ju inte vela mig illa alls." 

Drömmen förvånade mig av några anledningar. För det första så älskar jag hundar, och hunden i drömmen var jag alls inte rädd för. Det var bara vargen som skrämde mig. För det andra älskar jag vargar och försvarar dem mer än gärna. Kan hända att jag skulle bli rädd om jag fann mig själv ensam i skogen, stående mitt emot en arg varg. Men en varg som springer mot mig med viftande svans, skulle jag verkligen bli rädd för den? Jag menar, en hund som morrar blir jag rädd för. Men inte en hund som viftar på svansen. Just i det där tillståndet då jag varken sov eller var vaken så var jag besviken på mig själv. Jag tänkte att jag inte skulle ha sprungit, vargen kanske ville något ju!

Nu när jag skriver det här inser jag att jag tolkar drömmen. Kanske tolkar jag den fel, men det känns som en insikt så jag skriver ner vad jag tror. 

Hundar har alltid varit en del av mitt liv, min värld. Hundar är för mig lätta att läsa, att lära sig lita på, att förstå. De visar hela tiden vad de känner och döljer inget. Det räcker med att titta på en hund för att veta vad den vill och förstå den. Hundar för mig är självklara och har alltid tillhört min värld.

En varg har jag sett en enda gång i mitt liv. Det var jag och min far som åkte förbi en gård mitt ute i ingenstans och där stod den, och stor var den! Men annars så har vargar för mig tillhört en helt annan värld. En värld jag gärna beskyddar, men som jag aldrig varit en del av. En värld som jag aldrig fått chansen att förstå eller ens se. En värld som jag inser att jag kanske omedvetet antagit att jag aldrig kommer att få vara en del av. 

Ni kanske redan förstår vart jag vill komma? 

Sen jag gick in på den här vägen har jag stött på ett stort hinder. Jag har väldigt svårt för att släppa taget, släppa på kontrollen och lyssna till mitt hjärta och min intuition. Jag önskar ständigt att jag ska få se, att jag ska få förstå, få uppleva. Men innerst inne vet jag att det inte kommer att ske förrän jag släpper taget om synen jag har haft på världen i hela mitt liv. Jag måste sudda ut gränserna, sluta anta och istället öppna ögonen och se. Kanske var det vad hunden och vargen symboliserade? Hunden - Världen som jag alltid sett den. Världen som jag är van att se den. Världen som jag ser utan ansträngning och med blotta ögat. Världen som är självklar. Vargen - Världen jag är på väg in i. Världen som jag förut aldrig sett men som jag alltid hoppats på men som jag aldrig riktigt vågat drömma om. Och som jag har en stor respekt för. Kanske ville vargen få mig att sluta anta. Anta att den var på ett visst sätt bara för att jag hört att det är så, anta att den här nya världen ska vara på ett visst sätt och i stället stanna upp och själv ta reda på hur den är. 

Hunden och vargen tillsammans kanske symboliserade den värld som är uppenbar och den värld som för så många är dold? De kanske visade mig att båda världarna existerar här och nu, med varandra? Att jag måste släppa taget och även släppa in vargen, även om jag alls inte har lika stor kontroll över den som över hunden. 

Vad tror ni? Kan jag vara på rätt spår? Det känns så. 

Jag googlade lite (underbart verktyg det där) och hittade en sida för drömtydning. Så här står det:

Djur: Djurkvaliteten inom dig. Stör den dig (något irriterar dig), är du rädd för den eller ger den dig styrka? Om du är rädd för ditt drömdjurs energi bör du möta och integrera den kvaliteten. När du har gjort det har djurets energi blivit din bundsförvant, och djuret är då ditt kraftdjur.

Personligen tycker jag att det låter som en kortare beskrivning av vad jag just skrev. Har jag redan mött mitt kraftdjur? Kan det vara så? Åh, den lyckan i så fall! Vad tror ni? Dela gärna med er av synpunkter, åsikter, personliga erfarenheter. Vad som helst! 

När jag tänker på det vore det logiskt om vargen blev mitt kraftdjur, min bundsförvant. Här jag bor är det en ständig hysteri över vargen. Den hatas öppet och när den skjuts hyllas det. Till och med delar av min egen familj tycker att den ska bort. Jag kan omöjligt hålla med. Jag verkligen kan inte och har aldrig kunnat. För den delen så vill jag inte hålla med. Jag har många gånger försvarat vargen och min man är faktiskt en av väldigt få jag känner som håller med mig. Men många gånger har jag bara suckat när folk börjat prata om vargen och sagt "jag tänker inte ens diskutera det här, för vi kommer aldrig att komma överens."

Blessed Be!

Högtiderna, gudomarna och egna tankar.

Det var lite knepigt det här med att bestämma vad första inlägget skulle handla om. Ärligt talat så är jag lite rädd att jag ska sväva iväg så långt att ni anser mig vara nothing but a knäppskalle. Men till slut bestämde jag mig i alla fall för att skriva ett inlägg om högtiderna, mest för min egen skull. För att lära mig dem och förstå dem bättre. Så here we go!

Efter vad jag förstår talas det om 4 större och 4 mindre högtider. De större är Imbolc (Brighid), Beltane, Lughnasadh (Lammas) och Samhain. De mindre är Yule (Midvinter, vintersolstånd), Ostara (Vårdagjämning), Litha (Midsommar, sommarsolstånd) och Mabon (Höstdagjämning). 

Yule äger rum mellan 20-23 december och är årets längsta natt. Det är här årshjulet vänder och ljuset återigen är på ingång. Yule brukar ses som tiden då Guden återföds som Solbarnet. Ritualen kan handla just om början till solens återkomst. Man kallar på ljuset och firar Gudens födelse. Gudinnan kan ses både som den födande Modern och som vinterns mörka Gudinna, den Gamla som låter Solguden vila under vintermånaderna. Detta är också en bra tid att lämna sitt förflutna bakom sig och släppa taget om oönskade ting. En bra tid för nystart, alltså. Yule ger löftet om att solen ska återvända och att dagarna blir längre.

Imbolc äger rum den 2:a februari och kommer med de första antydningarna om att det så småningom blir vår. Högtiden handlar mycket om det återvändande ljuset. Man kan se det som vårens startpunkt. Sabbaten kallas också Brighid eftersom den även firats som Gudinnan Brighids högtid. Hon är en trefaldig gudinna som representerar poesi/konst, helande och smideskonst/hantverk. Hon är starkt kopplad till ljus och eld, hemmets härd. Vid den här tiden är Guden mycket ung. Han växer och lär sig saker. Ritualen handlar mycket om ljus och det passar bra att vända sig till Brighid som den som kommer med det om man arbetar med den keltiska gudavärlden. Det är en början för nya saker och en lämplig tid för spådomar om det kommande året. Imbolc ger löftet om att jorden ska vakna och att våren ska komma. 

Ostara äger rum mellan 19-22 mars och kommer alltså, förhoppningsvis, att bli den första högtiden jag firar! =D. Nu är ljuset och mörkret lika starka, men ljuset kommer att öka. Naturen vaknar till liv och man kan märka att det faktiskt är vår. Namnet Ostara kommer från den germanska gudinnan Ostara/Eostre, som möjligen också gett upphov till det engelska namnet för Påsken, Easter. Detta var den tid då det åter började bli gott om ägg, och ägget kan också ses som en symbol för det återvändande ljuset. Guden är nu en mycket ung man, långt ifrån mogen. Gudinnan är den unga jungfrun som lockar och leker med honom. Men de förenas inte än. Det är en tid för jämvikt, och man kan även se det som att Guden nu slutgiltigt återvänder från dödsriket. Ritualen kan handla om just jämvikten  mellan ljus och mörker, och på våren. Ostara ger löftet om att jorden ska bli fruktbar och rik på växtlighet igen.

Beltane äger rum den 1:a maj och nu har våren kommit igång på allvar. Dagarna är längre och ljusare och naturen är full av växtkraft. Kelterna delade in året i en sommar- och en vinterhalva, där Beltane (uttalas ”belltejn”) markerade början på sommarhalvåret. Detta var tiden då boskapen vallades ut till sommarens betesmarker. Det är vanligt med traditioner kring eld, som exempelvis majbrasan. Det är nu den unga Guden förenas med Gudinnan och deras förening befruktar världen. Ritualen handlar mycket om just fruktbarhet. Det är en högtid med mycket ren livsenergi, ett tillfälle att verkligen fira. Gärna med dans eller andra fysiska aktiviteter. Beltane ger löftet om att solen (Guden) och jorden (Gudinnan) ska nå sin fulla kraft och blomstring.

Litha äger rum mellan 19-23 juni och detta är årets längsta dag. Då solens inflytande är som starkast. Samtidigt är det den tid på året då årshjulet vänder och mörkret åter ökar. Sommaren är i sin fulla prakt och Guden befinner sig i sin kraftfullaste tid. Man kan se det som att Guden och Gudinnans förening slutgiltigt bekräftas här. Förhållandet mellan dem övergår från lusta och ungdomlig förälskelse till djupare kärlek. Gudinnan övergår från Jungfru till Moder. Guden blir mer av en Fader, en Konung. Ritualen kan handla om Gudinnan och Gudens förening i skepnad av sol och jord, och den rika och fruktbara växtlighet den ger. Liksom Beltane är detta en tid av mycket energi och rent, lyckligt firande. Litha ger löftet om den kommande skörden. 

Lammas äger rum den 1:a augusti och vid denna tid har sommarens frukter och växtlighet börjat mogna. Det är dags för den första skörden. Namnet Lughnasadh (uttalas ”LOOnassa”, med betoning på ”loo”) betyder festen för guden Lugh, en keltisk eld-, sol- och hjältegud. Det var en keltisk skördefest, och ett annat namn är Lammas, som kommer av ”Loaf-mass”, ungefär ”brödmässa”. Guden ses nu som Kornguden, han som offras för att skörden ska bli riklig. Gudinnan är den som med sorg i hjärtat tar hans liv. Ritualen kan handla om just Gudens offer, att man offrar den första skörden. Man brukar baka en brödgubbe och offra den. Högtiden handlar mycket om just firandet av skörden. Man brukar prata om tre högtider som både är skördefester och handlar om Gudens död, och detta är den första av dessa.
Lammas ger löftet om en rik fullbordan av skörden.

Mabon äger rum mellan 21-24 september och nu är ljus och mörker åter lika starka. Den här gången är det dock mörkret som kommer att öka. Hösten har kommit, det blir kallare och växtligheten vissnar. Guden påbörjar sin resa mot underjorden/dödsriket och Gudinnan förvandlas till den Gamla/Dödshäxan för att följa honom. Även här är det en tid för jämvikt. Ritualen kan kretsa runt detta, att vi nu med nödvändighet går mot mörkare tider. Vi firar tacksamt skörden och livet, och tar förväl av Guden inför hans resa. Detta är den andra skördefesten, och den andra högtiden som behandlar Gudens död. Mabon ger löftet om ett tid av vila.

Samhain äger rum den 31 oktober och nu är hösten på väg att övergå i vinter. Nätterna blir allt längre. För Kelterna var Samhain (uttalas ”SAOinn”, med betonig på ”sao”) början på vinterhalvåret, då man tog hem boskapen från betet och slaktade de djur som man inte hade tillräckligt med foder för att hålla vid liv över vintern. Det var också det keltiska nyåret, eftersom kelterna ansåg att året började med den mörka tiden, liksom natten var början på dygnet. Under namnet Halloween är det här en högtid där olika hedniska inslag envist hängt kvar trots kristna försök att göra om den till ”All hallows eve”, Alla helgons dag. Guden når nu fram  till dödsriket och lägger sig för att vila fram till sin återfödelse. Gudinnan är den Gamla/dödshäxan som tar emot honom. Man brukar säga att slöjan mellan världarna är som tunnast denna natt. Man kan se det som natten då den behornade Guden leder den Vilda Jakten över landet, och det är klokast att hålla sig inne om man inte vill dras med. Ritualen fokuserar alltså på döden, Gudens ankomst till dödsriket och Gudinnans roll som den som ger frid och vila. Samhain anses vara en bra tid för att kommunicera med de döda och för spådomar. I och med slakten är detta den tredje skördehögtiden, och det är också den tredje som rör Gudens död. Samhain ger löftet om att det kommer ett nytt år.

Min källa är  http://wicca.nu/vadarwicca/hogtiderna.html och även om det ser ut som att jag har kopierat hela texten så har jag faktiskt läst den och skrivit av den, för att lättare lära mig och minnas alltihop. En dag är jag förhoppningsvis så erfaren och insatt att jag kan skriva det här ur egen synvinkel och med egna åsikter, men än vågar jag inte yttra mig allt för mycket. Jag vill nämligen inte komma in som någon som tror att hon har koll på allt. Det kommer jag aldrig att ha. Dock kan jag sticka in några tankar här och nu.

Känslorna när jag läser om högtiderna, Gudinnan och Guden är många. Framför allt blir jag djupt berörd. Det här handlar om en Gud som liksom oss ständigt dör och återföds, och om en Gudinna som liksom oss ständigt vinner och förlorar. Det här handlar inte om en allsmäktig Gud som sitter i himlen och ser ner på oss medan vi går igenom svårigheter, glädje, liv och död. Det här handlar om en Gudinna och en Gud som ständigt är här med oss och går igenom samma saker. 

Det här kan bli svårt att förklara, men jag gör ett försök. Själv ser jag Gudinnan och Guden som individer, men som kan ta olika former och vars delar och inblandning finns i allt runtomkring oss. Härom natten när vi gick och la oss såg jag genom gardinen att månen lyste starkt utanför sovrumsfönstret. Jag gick fram och drog isär gardinerna. Min man undrade varför jag gjorde så. "Gudinnan lyser där uppe", svarade jag. Jag bara kände att det var en bra sak att göra eftersom jag vill komma närmare henne. 

Efter att jag gick in på den här vägen och började läsa och begrunda det hela har jag börjat se saker på ett helt annat sätt. Månen som alltid funnits där men som jag aldrig tittat på av annan anledning än att den såklart är fin har nu en helt annan betydelse för mig. Solen som jag förut bara satt i för att få lite färg betyder nu mycket mer än så. En promenad som jag tidigare bara tog för att få motion är nu ett medel för att få förståelse och kontakt. Min hjärna börjar sakteligen öppna upp sig och gå in på stigar som den förut aldrig ens sett att har funnits. Plötsligt känns allt så mycket mer betydelsefullt. Så mycket mer meningsfullt, så mycket vackrare och intressantare. Att vakna på morgonen och veta att jag får fortsätta utforska den här nya vägen som kantas av insikter, lärdomar och sånt som jag tidigare bara kallat fantasier fyller min kropp med en underbar känsla. Känslan av att ha hittat hem.

Why?

For the love of nature

Love of life

And joy of love.